Hur vet dvärgen att
•
Dvärgen
- För andra betydelser, se dvärg.
Dvärgen är en dagboksroman av Pär Lagerkvist som utkom 1944. Romanen är en studie i ondska. Den utspelar sig vid en machiavelliansk furstes hov i renässansensItalien.[1] Huvudpersonen är en dvärg som bara känner glädje vid krig och död, och som hatar kärlek och barmhärtighet.[1]Dvärgen är en dagboksroman och genom den illsinnade dvärgens dagboksinlägg skildrar Lagerkvist det hat och den ondska som finns inom oss alla.
Handling
[redigera | redigera wikitext]Dvärgen är en ond figur som arbetar under stadsstatensfurste Leone. Han distanserar sig själv från människosläktet, som han anser vara smutsigt och oädelt, och försöker särskilja sig från andra dvärgar genom att bete sig på ett "ondskefullt" sätt. Han skyr allt som kan framställa honom i en löjlig dager: När Mäster Bernardo, en konstnär som besöker hovet, vill studera hans kropp och han måste stå naken så att Bernardo kan avteckna honom, överväldigas han av skammen och
•
Ondskan – en evig följeslagare?
STENBORG, ELISABETH
Ondskan kan ha många ansikten. I Pär Lagerkvists författarskap personifieras den i romanen Dvärgen men kan också ha andra mer subtila yttringar.
Artikeln är en utvidgad version av ett föredrag som hölls den 6 februari 2003 vid ett seminarium på ABF i Stockholm, Att stå det onda emot, med Vilhelm Mobergsällskapet, Pär Lagerkvist-Samfundet och Elin Wägnersällskapet som medverkande.
De flesta som hör kombinationen Pär Lagerkvists författarskap och begreppet ondskan associerar säkert till Dvärgen, romanen som kom ut 1944, mitt under brinnande krig. Vi skall börja med att skärskåda texten litet närmare.
Handlingen utspelas vid ett italienskt furstehov under renässansen. Med enkla medel får Pär Lagerkvist fram en tydlig tidsfärg: Bernardo, universalgeniet, är en lätt maskering för Leonardo da Vinci, livet vid hovet skildras i all sin renässansglans med överdådiga gästabud, strider, giftmord, en dvärg som en av ingredienserna vid hov
•
Dvärgen
Var bottnar egentligen dvärgens ondska? Dvärgen inleder sin dagbok med en beskrivning av sig själv, so