Hur var världsbilden
•
Den geocentriska världsbilden utarbetades bland annat av Aristoteles några hundra år före Kristus och innebar att allting kretsar runt jorden. Runt jorden fanns olika sfärer där planeterna rörde sig i perfekta banor. På sfären längst ut satt stjärnor fast. De kallades fixstjärnor.
Det fanns greker som hävdade att solen var universums centrum men filosofins logik ställde bland annat dessa frågor:
- Om jorden rör sig i världsrymden varför känner vi ingen vind?
- Om solen är alltings centrum, varför faller saker till jorden om man tappar dem och inte till solen?
- Om jorden rör sig, varför förändras inte stjärnbilderna?
Dessa argument kunde ingen bemöta eftersom det inte fanns några teleskop som kunde bevisa frågorna utan människor fick lita sig på logik och sina sinnen. Idag har vi svaren på dessa tack vare vetenskapens upptäckter.
Du känner ingen motvind eftersom allting inom jordens atmosfär rör sig med samma hastighet och riktning. Jorden rör sig i rymden där det inte
•
Den heliocentriska världsbilden innebär att solen är universums centrum och att allt kretsar runt den. Denna världsbild kom sakta att etableras genom forskning av några astronomer. Denna forskning genomfördes till största del på 1500-talet.
Bild: WikiImages / Pixabay License
Dessa astronomer bidrog:
Kopernicus: Den förste som offentligt utmanade den geocentriska världsbilden. Han skrev en bok där han i sju punkter ganska korrekt beskrev universums natur bland annat att solen var universums centrum, inte jorden. Boken blev förbjuden av den katolska kyrkan och Kopernikus dog i samband med utgivningen, (år 1543) men hans idéer spreds sakta i Europa.
Tycho Brahe:
En dansk astronom som arbetade mestadels utan att använda teleskop. Han var en noggrann och systematisk observatör. Det ledde till att han hade många och värdefulla anteckningar (mätdata) om händelser på himlavalvet vid sin död. Han insåg också att den geocentriska världsbilden var fel.
Bild: PatríciaR • Den geocentriska världsbilden var den vanliga synen på universums uppbyggnad under antiken och medeltiden, innan den heliocentriska världsbilden fick genomslag på 1500-talet och 1600-talet. Geocentrism går ut på att jorden befinner sig i centrum av universum och att solen och planeterna kretsar kring den i cirklar eller sfärer. Astronomen Klaudios Ptolemaios cirka 150 e.Kr. beskrev planeternas rörelser över himlavalvet med epicykler och deferenter[1], och man talar därför även om den ptolemaiska världsbilden. Det var i sitt verk Om himlakropparnas kretslopp, publicerat 1543, som Copernicus beskrev hur jorden roterar kring sin axel, och hur den och de andra planeterna cirkulerar kring solen (den heliocentriska världsbilden). Detta stod i strid mot den vedertagna uppfattningen att jorden utgjorde världens mitt med sol, måne och de andra planeterna i banor runt detta centrum, vilket var grundat på vad Aristoteles och Ptolemaios hävdade under antiken.
Geocentrisk världsbild