Hur gör man pastis

Pastis är en franskaperitif smaksatt med anis som innehåller 40-45% alkohol.

När absinten1915 förbjöds i Frankrike skapade absinttillverkarna pastisen genom att utesluta en viss typ av förbjuden tujonhaltig malört.

Pastis späds normalt ut med vatten (omkring 5 delar vatten till en del pastis). Detta gör att vissa av beståndsdelarna på grund av den minskade alkoholhalten blir olösliga, och dryckens färg ändras från en mörkt genomskinlig gul till en mjölkaktig ljust gul, den opaliserar. Drycken dricks kall med is som förfriskning eller som aperitif.

Pastis är mycket populärt i Frankrike, speciellt på sommaren, men associeras ofta med sydöstra Frankrike och speciellt med Marseille. I Frankrike saluförs drycken bland annat under varunamnen Pernod, Ricard, Pastis 51 och Berger

Liknande drycker är grekisk ouzo och turkisk raki, som också blir lika mjölkvita när de blandas med vatten. Motsvarande drycker tillverkas också i Libanon och Israel.

Min gode vän, osthandlaren från Osby, tyckte att det skulle passa med någon cocktail med lite färre ingredienser. Varför larma och göra sig till när man kan dricka något enkelt? Så rätt. Då gör vi något enkelt. Pastis med vatten. Vissa hävdar ju att del smaker endast gör sig om de upplevs i sin rätta miljö - kontextuellt beroende upplevelser. Retsina (Ρετσίνα) går att dricka med viss (om än minimal) njutning när man är på semester i Grekland, men man skulle aldrig skulle få för sig att dricka sörjan någon annanstans. Obstler dricks med välbehag i en glasstövel full med öl efter en intensiv skiddag i St Anton, men förvandlas till kräkmedel så snart den korsar gränsen till Tyskland.

Pastis sägs ju befinna sig i samma härad. Sitter otroligt fint på ett sydfranskt café med en förbicyklande baskerbeklädd monsieur med en baguette på pakethållaren till tonerna av en fjärran dragspelstrudelutt. Inte riktigt samma upplevelse en frusen novemberdag i Eslöv. Där klarar sig t.ex. Cham