Hur utsöndras vätejoner


  • Högt ph-värde i blodet
  • Syra-bas balans i kroppen
  • Respiratorisk alkalos
  • Metabolisk acidos

    Utredning

    Syra-basstatus. Många apparater mäter samtidigt laktat. Till venös eller arteriell blodgasanalys (pH, PCO2, HCO3-, BE) läggs bedömning av klorid och anjongap = P-Na – (P-Klorid + P-Bikarbonat). Normalt anjongap är 12 +/- 3 mmol/l.

    Övriga blodprover: Elektrolytstatus, urea, leverstatus. I oklara fall: Osmolalitet, etanol, metanol och etylenglykol. U-Calciumoxalat-kristaller vid misstanke om etylenglykolintoxikation. Salicylat m fl läkemedelsanalyser vb. U-/B-Ketoner.

    Metabolisk acidos med ansamling av syror(förhöjt anjongap): Laktatacidos, keto-acidos, njursvikt, förgiftningar (metanol, etylenglykol, salicylat m fl).

    Metabolisk acidos på grund av förlust av bikarbonat(utan förhöjt anjongap) (hyperklorem metabolisk acidos): Förluster via tarm (diarré, fistlar, stomi, dränage) eller via urin (renal tubulär acidos, binjurebarksvikt, kolsyreanhydrashämmare).

    Laktatacidos

    Laktathalten i plasma är normalt under 1–2 mmol/l. Vid laktatacidos ä

    Den största mängden vätejoner (H+) som utsöndras via proximala tubuli är associerade med... ?

    Termin 2    CREN    Fråga 915

      Nästa fråga

    Visa förklaring     Hoppa över

    Vätejoner utsöndras till viss utsträckning fria, men vätejonpumparna klarar inte att hålla koncentrationen så att pH understiger 4,4. För att öka utsöndringen av vätejoner använder sig njurarna av buffertar, varav ammoniak/ammoniumbufferten är en och vätefosfat/divätefosfatbufferten är en annan.

    Proximala tubuli står för majoriteten av bikarbonatreabsorptionen och i processen bildas och utsöndras de största mängderna vätejoner. Se bild.

    0 av 240 rätt besvarade frågor

    Välj vilket tema du vill öva på:Alla temanCirkulation-Respiration-Erytron-NjurarImmun-Barriär-InfektionNeuro-Sinne-Psyke-Rörelse

    Öva inför T2-tentan - Egenskrivna frågor med utförliga förklaringar

    Här finner du 240 st egenskrivna frågor inspirerade av tentorna, ba

    Fysiologiskt pH

    Fysiologiskt pH är det pH-värde människokroppen normalt har. Man brukar räkna fysiologiskt pH som 7,40[1], men det kan variera utifrån bland annat matintag och ventilation. Syror avger vätejoner och bildas i cellernas metabolism samt kan tillföras kroppen genom födan. Baser binder vätejoner och tillförs genom födan. Intervallet 7,35–7,45 anses vara normalt.[2] pH under 7,35 benämns acidos, och över 7,45 benämns alkalos.

    Reglering av pH

    [redigera | redigera wikitext]

    Buffertsystem

    [redigera | redigera wikitext]

    Vid rubbningar i kroppens pH-värden kan homeostas upprätthållas med hjälp av fysiologiska buffertsystem. Mindre, temporära förändringar kan kroppen reglera själv. Vid vissa sjukdomstillstånd, exempelvis rubbningar i ämnesomsättningen, är förändringarna för stora för att kroppen själv ska kunna kompensera vilket kan kräva medicinsk behandling.

    Kemiska buffertsystem, som kolsyra-vätekarbonatbufferten, förhindrar dramatiska förändringar i pH genom